Blafan

Bara en snabb uppdatering- Blafa forsätter med Leukeran, nu var femte dag, och 7,5 mg kortison varje dag. Vi ska in på nytt besök i nästa vecka och förhoppningsvis kunna sänka kortisiondosen efter det. Ska även kolla blodvärdet då igen, men vid senaste återbesöket såg det mycket bra ut och Blafa verkar inte ha fått några hemska biverkningar.

Idag fyller Blafa 1 år! Firar detta genom att lägga upp lite bilder min morbrors fru tog när de var här för några veckor sedan.

Vi var som sagt med Blafa till veterinären nu i torsdags. Där konstaterade hon att Atopican inte hjälpte Blafa, vi har inte kunnat sänka hans kortisondos tillräckligt och när vi sänker den får han ju problem. Så vi ska prova en annan medicin nu, den som man brukar använda tillsammans med kortison mot denna sjukdom, nämligen Leukeran.

Informationen i bipacksedeln är för människa, precis som det är med kortisonet. Där står det i alla fall att Leukeran används vid behandling av olika former av allvarliga sjukdomar i lymfvävnad. Det tillhör en grupp läkemedel som kallas cytostatika och dessa läkemedel hämmar celltillväxt och bromsar fortsatt tillväxt av tumörceller. En mycket vanlig biverkning (fler än 1 av 10 får) är att medicinen påverkar på benmärgen med nedsatt bildning av olika blodkroppar som följd. 

Veterinären sa att hon tyckte att husse ska vara den som ger medicinen, då kvinnor är känsligare för detta preparat än män, och det ska absolut inte hanteras av någon som är gravid. Han ska även ha handskar på sig när han ger det. Så jag sprang runt på stan, fick gå på tre apotek nu innan jag fick tag på medicinen, och nu har Nicke gett honom den första tabletten. Han ska äta en tablett i veckan, 2mg, kombinerat med 1½ kortisontablett, 7,5 mg om dagen.

Kortisonökningen (från 5 mg varannan dag till 7,5 mg varje dag)  vi gör nu är tillfällig, tills hans problem lägger sig (svullnaden och varet vid klorna, lite blåsor och krustor). Det skulle ta ungefär tre veckor på den här högre dosen trodde veterinären. Sen ska vio ändå in igen några dagar efter han har fått sin tredje tablett, för att kolla om Leukeranen har påverkat benmärgen.

Efter det borde vi kunna sänka kortisondosen, målet är att komma ner i 5 mg varannan dag och att det ska hålla honom symptomfri. Det är möjligt att vi behöver öka dosen Leukeran till att han ska ha en tablett var tredje dag, men vi börjar med en gång i veckan just för att se om hans benmärg tar stryk, eller om han får någon annan biverkning.

Så nu kommer ett halvår av regelbundna återbesök, typ var tredje vecka, för blodprov. Sen om han klarar medicinen och vi kan sänka kortisondosen och allt går bra kan man även dra ner på återbesöken därefter.

De två klor som varit såriga, variga och gjort ont på lillkillen behöver inte badas så mycket mer, för det var inte så mycket bakterier i det, utan de vägrade bli bättre på grund av hans sjukdom och hans låga medicinering.

Var ett tag sen jag skrev något här, detta då ingenting riktigt har hänt med Blafa. Vi har försökt sänka hans medicindos, men han började må dåligt så vi höjde den igen, men ändå en minskning till 1½ kortison varannan dag. För ungefär två veckor sänkte vi dosen igen, nu till 1 kortisontablett varannan dag. Atopican äter han fortfarande en om dagen.

Blafa ligger och chillar i klösträdet. De ringde från djursjukhuset idag och sa att hans värden såg bra ut. Och nu har vi ju börjat med sänkningen av hans kortisondos så om vi kan sänka den utan att han mår sämre så kommer värdena bli ännu bättre. Dock så mätte de ju inte levervärden för de vet att hans levervärden är höga i och med hans kortisondos. Det känns lite ledsamt när de säger så, men förhoppningsvis går det bra att gå ner i medicin och så hoppas vi att han inte får några hemska biverkningar av kortisonet.

Idag har vi fått hem mat från ica, som levererades i banankartonger. Katterna blev mycket lyckliga och har tillbringat större delen av dagen där. Här på bilden leker Niclas med vår nya laserpekare, i kartongen. Bättre än så kan det nästan inte bli!

Ibland blir det lite så att man prioriterar Blafan och att han ska få leka. I och med att han haft feber och inte lekt på länge så är han inte lika snabb som Maggan, så Nicke lurar bort henne med laserpekaren så Blafa får leka en stund själv. Jag menar inte att vara en hemsk kattmamma, ibland får jag lite dåligt samvete på grund av att killen får så mycket av vår uppmärksamhet. Men Maggan får allt en massa lek och bus och gos hon med, om inte annat protesterar hon och kräver uppmärksamhet mer än vad Blafa gör, så förhoppningsvis känner hon sig inte bortglömd. 

Usch idag känns inte som en bra dag. Blafa har en ny krusta på "öronlappen", som veterinären säger. Försökt få fram på bild ungefär hur det ser ut, men suddigt värre blev det. Så det jag syftar på går att finna här på bilden ciska en centimeter till höger om min tumme.

Blafa är min fina lilla kattkille, idag cirka 10 månader gammal. Han har en sjukdom som heter Pemphigus Foliaceus. Han fick diagnosen för ungefär fyra veckor sedan, och när jag googlade diagnosen hittade jag betydligt mindre än jag trodde. Hittade inte många som berättade om sina egna erfarenheter av denna sjukdom utan det var mest arbeten av veterinärstudenter och lite texter på wikipedia. Men för att eventuella läsare som kanske inte vet var sjukdomen innebär drar jag ett citat från sammanfattningen av ett sådant arbete:

"Pemphigus foliaceus och pemphigus vulgaris är två mycket allvarliga, autoimmuna blåsbildande sjukdomar som kan drabba bla. hund. Blåsorna övergår till erosioner, ulcerationer och krustor allt eftersom sjukdomen fortskrider. Sjukdomsförloppet skiljer sig något mellan de båda pemphigusvarianterna. Pemphigus foliaceus är en mer ytlig form som oftast börjar symmetriskt i ansiktet och sen blir mer generaliserad över hela huden."

Hela arbetet finns att läsa här.

Blafas problem började med att han fick krustor i öronen. Först var det bara en, så jag trodde att det kanske var ett sår som jag tvättade. Men strax därefter kom det fler och satt i båda öronen. Vi tog honom till veterinären, som misstänkte att han var foderallergiker och gav honom en kortisonspruta. De sa att den skulle hålla i sig och hålla honom symptomfri i upp till tre månader. Efter två och en halv vecka var krustorna tillbaka.

Vi ringde veterinären igen som sa att sprutan bara håller sin effekt i en månad, men att katter ofta håller sig symptomfria länge. De skrev ut kortisontabletter, Prednisolon Pfizer, 5 mg, som han skulle äta en om dagen i en vecka. Därefter skulle vi komma in på besök igen. Krustorna la sig igen, men hans svans såg ut som om han hade en extrem fettsvans, och hans ena bakben hade fått en stor kal fläck, medan det andra hade något svart i huden, under pälsen. Vår dåvarande veterinär sa att det inte var nånting konstigt, kanske hade han haft ett sår på bakbenet som lett till fläcken, och att fettsvansen och det svarta i huden det skulle gå över av sig själv.

Vi trappade ner på kortisonet till 2,5 mg om dagen. Krustorna i öronen kom tillbaka. Bakbenen fick båda kala fläckar, och det här svarta i huden fanns nu även på tassarna. Jag tappade helt förtroendet för min tidigare veterinär då. Så vi gick till en annan veterinär på en större mottagning där de även hade hudspecialister. De hade ingen tid hos hudspecialisten så jag besökte en allmänveterinär, som dock såg direkt att det här mycket väl kunde vara Pemphigus Foliaceus. Vi fick tid dagen efter hos hudspecialisten och för första gången togs det prover. Han hade feber, 40,2, och vi valde därför att inte göra en hudbiopsi. Vår nuvarande veterinär är dock så pass duktig att hon ofta kan diagnositcera genom att titta på skrapprover i mikroskop. För att försäkra sig om att hon inte bara såg det som hon ville se, bad hon även en kollega som inte sett vår katt eller hört om hans problem att titta på det. Båda kom fram till att det var pemphigus. Trots detta togs även prover för ringorm, för att utesluta det. De tog även blodprov, som främst är till för att se om medcineringen ger några biverkningar som påverkar hans inre organ.

Efter det besöket höjde vi hans kortisondos till 7,5 mg per dag. Hans feber arbetade sig sakta nedåt och han piggnade till. Huden på bakbenen förbättrades drastiskt. Dock så började han kissa och bajsa överallt hemma, utom på lådan. Efter en snabb googling insåg jag att han hade ont i tassarna. Hans tår var fortfarande svullna och jag hade sett vätskeblåsor på hans trampdynor tidigare. Vi bytte från pellets till kattsand, som är mjukare för tassarna, och han återvände till lådan. Han fick fler kala fläckar lite här och där på kroppen, men veterinären sa att det inte var ovanligt.

När vi kom in på återbesök efter två veckor var hans temp på 39,0. På hans tassar hade det kommit "akuta nybildningar" och vissa av hans fläckar på kroppen var fortfarande aktiva. De skrev ut en till medicin, Atopica Vet. Den finns ännu inte registrerad för katt utan är "egentligen" en medicin för hundar med klåda/allergi. Det fanns en annan medicin som vi hade kunnat ta istället, nån typ av kemoterapi eller liknande som dock har betydligt värre biverkningar. Så vi valde atopican. Vi fick även med oss ett bakteriedödande schampo som vi skulle tvätta hans tassar med varannan dag, för att få bort bakterierna som samlas i hans nybildningar. Medicinerna som Blafa äter trycker ju ner hans immunförsvar, så om han skulle få någon infektion är det möjligt att han inte klarat av den själv, utan att vi behövt sätta in antibiotika.  

Nu har det gått lite över två veckor sen det senaste besöket. Vi har haft telefonkontakt med veterinären som ställde en del frågor och utifrån våra svar anser att han nog nu kommer bli succesivt bättre. Blir han sämre ska vi självklart höra av oss. Fotbaden behöver inte längre ske varannan dag utan vi kan ta det lite mer "när det behövs". Hans temp ligger mellan 38,3-38,4 och han har börjat leka. Idag äter han 7,5 mg kortioson och 25 mg Atopica vet om dagen. När vi ska in om tre veckor igen ska vi förhoppningsvis börja sänka dosen. 

Här i bloggen kommer jag skriva om vad som hänt med Blafa. Hur det går med sjukdomen, som alltså är en kronisk sjukdom som kan gå i perioder. Jag kommer även att försöka lägga upp bilder så man kan se hur Pemphigus Foliaceus kan se ut.